Idag vaknade jag med en tår längs med min kind

image4

Nu är det dags att gråta lite igen, fan jag gör det ofta, fast jag tror att det är bra. Kan man tycka om någon jätte mycket och sen inte bli ledsen när denna personen sårar eller försvinner ur ens liv etc.?

Vissa kommer nog tycka att det är tradit trist att läsa om, andra inte..
Allt började för snart 6 år sen.. Jag hade en lite ponny Wapity, hon skulle säljas och jag och min syster skulle få en ny större ponny att dela på. Fast jag ville inte ha någonannan, jag ville inte.
 Men allting gick vägen wapity belv såld och jag fick börja arbeta med den nya, Daphne heter hon. Hösten 2002 började inridandet av detta 6 åriga stoet. Till en början var hon jävlig så fort hon inte vill något så stod hon på 2 ben.. Fast jag har i för sig alltid tyckt det var roligt med hästar som är lite att bita i. Året gick och nästa höst kunde hästen både hoppa och gå dressyr utan några större bekymmer men aldrig hade jag kunnat anna att hon skulle bli så pass bra? 
Vi gjorde allt tillsammans i förljande 2 åren, Massor av träningar: hoppning, derssyr och terräng (du ska veta hur mycket denna hästan älskade terrängen). Och självklart en massa tävlingar, fan vad roligt vi hade.. även om det inte alltid gick vägen så hade jag en underbar tid ♥.
Många minnen passerar ständigt, denna hästen gjorde allt för mig, som när min hopptränare glömt sänka efter en storhäst, "Erika din tur" Minns jag att han sa, jag tänkte shit ska jag hoppa så högt? Men det var bara att styra på, Min sessa tog sig över alla de tre hinderna på 1.35. Oj sa min tränare, jag glömde visst sänka, haha efter det låg Daphne högt på hans lista bland favoriter :D
Som det är för alla får man inte lov och tävla sina ponnier efter man fyllt 18 så då tog systern min över.. De har haft samma underbara tid dom med, det vet ja=) och nu är hon också 18 så ja nu måste vår lilla ögonsten säljas.. hon åker på onsdag till en jätte söt tjej som bor i Kalmar.
Därför kommer alla minnen tillbaka, fan ska jag åka ner till stallet och där kommer hon inte vara längre aldrig höra hennes gnägg igen.. aldrig susa fram genom skogen och hoppa terränghinder aldrig springa brevid henne ut till hagen, (hon van dock varje gång..) Nä egentligen ska jag inte sitta här och gråta, för jag är bara lycklig att jag har fått ha den underbara tid med Daphne och hoppas inerligt att alla ska någongång få uppleva samma känsla som kan uppstå mellan ett djur och en människa. Men en sak är säker jaf kommer aldrig aldrig glömma henne.. ALDRIG..
image2image3image5


Bra låtar att lyssna på:

Angel of the morning- Jill Johnsson
Not ready to make nice- Dixie Chicks
Hopelessly devoted to you
Jolene- Dolly Parton
Add your light to mine baby , lips are unhappy without you- Lucky soul
Bleeding love- Leona Lewis
Alla om inte dansar- Maskinen
The Killers 2 album

TAKE CARE

Kommentarer
Postat av: Amanda<3

Shit jag börjar fan gråta bara jag läser det:'( Puss

2008-01-30 @ 16:39:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0